oavsett hur gammal eller ung man tror sig vara...
alla har en "buhu" historia från ett eller fler tillfällen av sitt liv. Det måste man komma över, ont kan det göra o sorgligt kan det va men i slutet av dagen är nutiden i våra egna händer.
Det där har jag alltid trott på och gör än idag men det är förbannat svårt att stå rak i ryggen när det haglar på en solig dag.
Varför kan jag inte säga till honom vad jag känner? Han ligger ju intill mig varje kväll, han ser mig för den jag är, han borde få veta, men.. han vet säkert oavsett vad jag låter bli att förklara!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar